- Handikapptoaletter. Jag är en sån elak människa som går på handikapptoaletter bara för att slippa köerna (och sen skämmas jättemycket när man kommer ut och där står en människa som faktiskt har rätt att gå på handikapptoan). Det jag dock inte fattar är att pappret ofta sitter på väggen ungefär en meter bort. Är man inte handikappad innan blir man det absolut efter att ha utfört den gymnastiska övning som krävs för att nå pappret. 

-  Bajamajor. Förutom de självklara anledningarna att de är skabbiga och äckliga så att där inte finns några lampor! Att lyckats komma med någon slags stolthet ut från en bajamaja krävs att man lyser med mobilen, vilket kan vara lite svårt när man samtidigt ska lyckats att inte röra något eller att kissa utan att sätta sig ner på sitsen. Vilket innebär att man står där, med kramp i låren, mobilen i ena handen och håller upp sina kläder med andra.

- Killtoan. Jättepraktiskt, där är aldrig några köer, och ingen ser en när man sitter inne i ett bås, men sen kommer man till det svåra; att tvätta händerna och spegla sig. Då måste man stå ute bland killarna (läs: killarna som står vid pissoarerna). Kan bli lite jobbigt. Men samtidigt så kan man ju inte rucka på hygienen. Så man måste stå där.

- Båstoaletter. Detta är mest för min kompis Ellen. Det är så här att vi var i Dublin och på vandrarhemmet fanns bara båstoaletter. Ingen av oss gillade riktigt idén på att den andra skulle höra oss kissa, så Ellen och jag började sjunga vad som senare blev "kissången". Någon dag senare sitter Ellen på toa och sjunger och när hon kommer ut står det en spansk tant och stirrar på henne. Därför är båstoaletter dåliga. Mycket dåliga.