- Diskret. Idag skrek jag ut över hela bussen till en kompis som stod i andra delen av bussen att jag skulle till läkaren och ta bort födelsemärken. Något kanske folk inte vill veta. Men nu fick ni veta det ändå. Vill ni inte veta sånt, så håll för öronen när jag är i närheten.

- Bra på att veta när man inte ska skämta. Jag känner inte av när man inte ska skoja om saker. I min värld kan alla situationer lättas upp av en rolig lätt sarkartisk kommentar. T ex när folk bråkar. Tydligen håller inte alla med mig.

- Bra på att trösta folk. Vissa människor har den där känslan för vad man ska säga till människor när dom gråter. Inte jag. Jag brukar dra till med något desperat skämt och skratta lite nervöst. I bästa fall börjar människorna skratta när dom ser hur desperat och förtvivlad jag är. I värsta fall börjar dom gråta ännu mer.

- Taktfull. Jag och några kompisar pratar om människor som lusläser dödsannonserna i tidningen. Och så säger jag "ja, men man reagerar ju inte om man läser att en gubbe som va född 1929 har dött". Tystnaden lägger sig. Britta, vars farfar hade dött någon vecka tidigare, säger "min farfars dödsannons var i tidningen idag. Han var född 1929." ooppssiiii.